Tvillingsajtensmall

 

Jag hade en känsla av att det var två!

Den 14 augusti 2014 fick jag en otroligt stark känsla av att jag borde testa om jag är gravid, mycket riktigt så var jag det.
Redan vid testtillfället började jag misstänka att jag var gravid med tvillingar, jag hade en stark känsla av det.
Några veckor senare åkte jag in akut på vaginalt ultraljud på grund av en blödning och där kunde de inte hitta källan till blödningen men de fann två foster med tickande hjärtan. 
Överlycklig och något förvirrad ringer jag till min man och berättar nyheten, först tror han mig inte och när det väl sjönk in att han skulle bli pappa till tvillingar så sa han -"Jag måste nog ringa mamma." med chockad röst.

Till en början är graviditeten helt okej, jag mådde hyfsat bra och hade inga krämpor mer än lite illamående då och då.
Efter några veckor eskalerade illamåendet och jag fick lergigan utskrivet, det hjälpte verkligen!

Omkring vecka 28 fick jag mild havandeskapsförgiftning men mådde fortfarande bra i allmänhet. dock var jag tvungen att åka till sjukhuset två gånger i veckan för att göra ultraljud. ta blodtryck och diverse blodprover. 
I vecka 29 började jag få påverkad lever och mer protein i urinet, men det var fortfarande ingenting som läkarna tyckte var "värst farligt". 
Mitt allmäntillstånd var uselt och jag mådde otroligt dåligt, ont i huvudet och trött hela tiden. Jag orkade verkligen ingenting och sov mestadels av dygnet.

Strax därpå blir jag inlagd i ett par dagar, mina värden är fortfarande för låga för att jag ska få någon hjälp. 
Jag blir utskriven men mår fortfarande väldigt dåligt och är fortfarande sängliggande. 
Vid minsta lilla försämring skulle jag komma in till antenatalen och bli inlagd. 
Nu åkte vi till sjukhuset minst 3-4 ggr i veckan, antingen för att vi hade en avtalad tid eller så var det för att mitt tillstånd blev sämre.
Jag var där mer än jag var hemma och det kändes väldigt jobbigt då jag har två pojkar sedan innan som jag saknade oerhört mycket när jag inte kunde vara hemma.

I vecka 32 blir jag inlagd igen men nu har blodtrycket börjat krångla ganska mycket så jag fick medicin till att sänka trycket.
Ibland hjälpte tabletterna och ibland inte, så till slut bytte de medicin och den hjälper tack och lov bättre. 
Nu 1 månad efter födseln så äter jag fortfarande blodtryckssänkande. 

Efter att ha legat inne i en vecka var jag i vecka 33+4. Vid 13:00 började jag få förvärkar som inte ville ge med sig trots att jag fick både alvedon och bricanyl. 
Så vid 19:00 samma kväll blir det bestämt att jag ska bli snittad ungefär 2 timmar senare så jag sa till min man att han måste ordna barnvakt och komma upp för nu skulle tvillingarna födas.
Jag var både lättad och livrädd.

Några minuter senare kommer en barnmorska och en undersköterska och börjar göra i ordning mig inför snittet.
Jag blir rakad där snittet ska läggas och jag får en kateter. 
Efter ytterligare en liten stund kommer narkosläkaren och en barnmorska (som hade hand om mig under de flesta kontrollerna under graviditeten) in och berättade om hur allt skulle gå till. Narkosläkaren frågar om jag undrar över något och då svarar jag att jag gärna vill ha lustgas under tiden jag får ryggbedövningen. Det var inga problem sa han och då kändes klumpen i magen lite lättare.
Jag får några minuter att smälta alltihop innan jag rullas in i operationssalen. 

Inne i operationssalen är det fullt med folk men stämningen är lugn och trygg. 
Jag ser flera bekanta ansikten och det är alltid någon personal som är hos mig och min man. 
Narkosläkaren ber mig att hasa över från min säng och upp på en brits där jag skulle få spinalen.
Under tiden som läkaren tvättar ryggen och kollar var han ska sticka mig så får jag testa lustgasen, men jag kände ingenting och fick lite panik. 
Jag säger till min man att jag inte känner av lustgasen och han säger till personalen om det så de höjde dosen.
När jag sedan testade att andas igen så började det susa ganska rejält i huvudet och då gav jag läkaren "okej" att börja sticka mig.
Då kom en man som bokstavligt talat bände ihop mig som en boll där jag låg på sidan, jag blev böjd så mycket att lustgasmasken satt fast mellan mitt ansikte och mitt bröst. 
Tyvärr så misslyckades första stickningen med spinalen så läkaren var tvungen att sticka mig igen.
Då bänder den där mannen ihop mig ytterligare och då kunde läkaren sätta spinalen ordentligt.
Tack gode gud för lustgasen!

När läkaren var klar så var det bråttom att få upp mig på operationsbordet innan bedövningen hinner verka. 
På operationsbordet får jag syrgas i näsan, en pulsmätare på långfingret och en blodtrycksmansiett på armen.
Jag ber att få ha lustgas bredvid mig ifall det blir obehagligt under operationen och det fick jag givetvis. 
Under hela tiden fanns där en man som var jätterar mot mig, han uppmärksammade verkligen att jag var väldigt rädd och att tårarna rann. Han smekte mig på kinden och pratade lugnande med mig. 
Ord som -"Du är så duktig lilla gumman" hjälper verkligen när man ligger där och är livrädd och känner sig ynkligast i världen.

Först ut var Tindra, hon kom ut klockan 21:09 och strax därpå kom Colin ut klockan 21:10. 
Båda bebisarna blev förda till rummen bredvid och behövde starthjälp med andningen. 
En ur personalen kom och frågade min man om han ville komma och titta på bebisarna, det ville han förstås.
Nu kunde jag slappna av ordentligt och det gick ganska snabbt att bli ihopsydd. 
Efteråt blev jag körd in på ett förlossningsrum för observation, där fick jag ligga i ungefär en och en halv timme innan jag fick bli körd till neonatalen där mina bebisar var.  Jag visste ju inte ens hur de såg ut.

När jag kom in på rummet på neo så satt min man i en fåtölj med båda bebisarna på bröstet. 
Jösses så små de var! Små men naggande goda :)
Tindra var 42 cm lång och vägde 1685 gram och Colin var 44 cm lång och vägde 2050 gram. 

 Tvillingarna Colin och Tindra www.tvillingsajten.se

(Colin till vänster och Tindra till höger, en månad gamla)

//Rebecka Olander

Glöm inte att GILLA Tvillingsajten på Facebook! Där kommer du att få roliga tvillingbilder, videoklipp, länkar och information som inte finns att hitta här.