Tvillingsajtensmall

 

mamma

När jag ser tillbaka på min barndom och tonår, uppskattar jag vad min mamma gjorde för mig och min tvillingsyster. Många kvinnor har önskat min mamma lycka till med oss, oförmögna att tänka sig själva fostra tvillingar. Bland allt underbart hon gjort för oss är följande sådant som jag verkligen minns.

300stephanieheatherHon lärde oss att livet är inte rättvist
Till exempel när min syster och jag hade en period då allt skulle vara rättvist och lika,  mamma lät oss dela sakerna. En av oss delade kakan, godiset eller vad det kunde vara och den andra fick välja den halvan som hon ville ha. När jag ser tillbaka på det här så förstår jag att det var en taktik för att slippa en hel del tårar! Även om jag visste att min syster skulle välja den bättre halvan så var det ok för jag hade ju haft nöjet att dela den.


Mamma lagade favoritmaten till var och en av oss två på vår födelsedag.
Hon gav oss båda vår egen speciella tidpunkt på födelsedagen. Ett par dagar innan fick vi båda berätta vad vi ville ha för speciell födelsedagsrätt. Oftast önskade Stephanie blåbärskaka till frukost och jag ville alltid ha mammas hemgjorda och krämiga stuvade makaroner med ost till middag.  Medan vi firade Stephanie under frukosten så var jag den som blev firad under middagen. Det är de små sakerna!

Hon uppmuntrade oss att göra saker som intresserade oss som individer.
Under uppväxten gjorde jag och min tvillingsyster så mycket saker tillsammans för vi tyckte så mycket om att vara tillsammans. Vetskapen om att vi inte alltid skulle kunna göra saker tillsammans hittade våra föräldrar aktiviteter som intresserade oss som individer, var för sig. Vid nio års ålder satte mina föräldrar mig i ridskolan där jag fick ridlektioner medan min syster fick konstlektioner efter skolan. Dessa tillfällen på egen hand varje vecka tillät oss bygga vårt självförtroende som individer och fick oss att uppskatta tvillingskapet ännu mer.

Mamma bekräftade våra favoritfärger.
Min favoritfärg var lila under större delen av min barndom, medan min syster älskade rosa. När hon köpte eller gjorde saker till oss så fick hon oss att känna sig speciell genom att välja våra respektive favoritfärger. Återigen, det är de små sakerna…

Hon tillät oss att ha våra egna kompisar.
Jag är tacksam att hon inte insisterade på att vi skulle ha egna kompisar eller att vi skulle dela med oss heller. Vi ville ändå dela med oss och hade för det mesta gemensamma kompisar och det fungerade bra. Vi hade också våra egna kompisar men de flesta var gemensamma hela vägen till gymnasiet. När jag började på universitet så var jag verkligen glad att jag visste hur man hittade vänner utan min syster.

Mamma använde kreativa taktiker för att uppmuntra vårt tvillingskap.
Jag önskar att jag kunde säga att min tvillingsyster och jag aldrig bråkade, för det gjorde vi. Vid dessa tillfällen ställde mamma oss ansikte mot ansikte medan vi fick hålla varandras händer. Sedan lät hon oss sjunga för varandra. Tänk dig själv! Det är väldigt svårt att vara arg på någon när du håller hennes hand och tittar på hennes tårögda ansikte! Det var inte kul men det lärde mig att alltid komma ihåg att jag älskade henne oavsett vad.

Hon gav oss inte namn som rimmar.
Jag är tacksam över att våra namn inte rimmar. Stephanie och Heather, de låter inte alls lika.  Även om vi inte är enäggs delar många likheter och folk brukar ta fel och kalla mig för ”Stephanie” och min syster för ”Heather”. Tacksamt då att de inte snubblade på tungan när de skulle ut med namnet.

Hon har alltid sagt att hon älskar att vara en tvillingmamma.
Jag är säker på att hon inte alltid var det men medgav det aldrig. Jag blir alltid så överraskad när jag träffar kvinnor som säger med medlidande att de aldrig skulle kunna eller vilja vara mor till tvillingar. Bara tanken är för mycket för dem. Min mamma bad inte om att bli en tvillingmamma, men hon har alltid hävdat att tvillingar inte är dubbel trubbel utan dubbel lycka.

Mamma jämförde oss så lite som möjligt
Som med alla syskon jämförs man mer eller mindre, och det verkar inte som att man kan komma ifrån det. När jag växte upp gillade jag matte mer än Stephanie, och mitt bruna hår har alltid varit ljusare än hennes. Hursomhelst, min mamma lät oss inte jämföra sig med den andra. Istället poängterade och uppmuntrade hon oss som individer och ett team. ”Du är inte henne!” kommer jag ihåg henne säga med empati efter våra jämförelser.  Hon säger fortfarande ”Du är inte henne, och hon är inte du och Gud sammanförde er av en orsak”. Jag tror hon har rätt.

Hon spenderade individuell tid var för sig med oss båda.
Även om det var att bara åka och handla mat, så gav hon oss båda egen tid med henne. Min livliga syster har en mer aktiv och dramatisk personlighet än mig. Nu kan jag se tillbaka och komma ihåg många gånger under min uppväxt när jag kände mig frustrerad på henne, tyckte att hon fick så mycket mer uppmärksamhet. Mina egna stunder med mamma hjälpte mig att knyta an till henne utan min tvillingsyster. Det var på dessa stunder som jag kunde prata om saker med mamma utan känslan av konkurrens från min syster. På Mors dag och alla andra dagar vill jag säga: ”Tack mamma för att du gav oss det bästa!”

Jag föddes en minut efter min tvåäggs tvillingsyster och vi växte upp i Oregon. Tillsammans gillar vi att utforska vägarna på glesbygden och dricka varma chokladdrycker på lokala caféer. Vid 24 års ålder håller jag på att slutföra min examen inom journalistik.

Först publicerat av Multiplicity Magazine,  2013

Glöm inte att GILLA Tvillingsajten på Facebook! Där kommer du att få roliga tvillingbilder, videoklipp, länkar och information som inte finns att hitta här.